Magnus Härenstam - Lanzarote

Namn: Magnus Härenstam
Yrke: Underhållare
Aktuell: Broadwaymusikalen "The Producers – Det våras för Hitler" i Malmö.

Det var kallt i riket, snön vräkte ner och SJ (miss)skötte transporterna med ständiga förseningar och inställda tåg. Jag hade fått en vecka ledigt och stönade ”Snälla, ta mig härifrån!”. Jag blev tipsad om kanarieön Lanzarote och bokade genast in mig.

Efter en bekväm flygresa i Comfort Class klev vi av i den ljuvligaste sommarvärmen och tog oss till Princesa Yaiza - ett imponerade nytt hotellkomplex i Playa Blanca. Där väntade en underbar tvårumssvit med stor terrass och imponerande havsutsikt.

Det blev en underbar solig vecka som vi mest ägnade åt vila, vederkvickelse på den härliga terassen och inom det sjangdobela hotellet som erbjöd all tänkbar service. Men en dag ryckte vi upp oss och gjorde en utflykt över hela ön. Det visade sig att den dramatiska vulkanön hade mycket att erbjuda.

Lämpligt nog är det en rejäl lavasten som visar att vi kommit till rätt hotell på vulkanön Lanzarote. Princesa Yaiza är ett nästan stadsliknande hotellkomplex med 480 rum, tiotalet restauranger, jazz- och nattklubb, två gigantiska pooler, fantastiskt spa, shoppingarkader, barer i vartenda hörn och ett stort lekland för barnen. Lägg märke till min nöjda min när jag kollar in klassifieringen – 5 stjärnor.

Här har ni vyn från vår terrass där vi vräkte oss i ”splendid isolation” i bekväma solstolar. Ingen insyn, så vi kunde sola mycket lättklädda. Havsutsikten var av högsta klass med Fuerteventura vid horisonten och ett korsord i aftonsolen.

Saltvattenspoolen är nästan lika stor som en fotbollsplan Och det fanns en till, lika stor, med värmt sötvatten plus ett otal jacuzzis och småpooler som drällde runt under palmerna.

Hotellet hade ett eget Gröna Lund för barn: KIKOLAND, där mitt ressällskap försökte placera mig ett par timmar: ”Han är kanske lite för stor och tjock men väldigt barnslig. Jag hämtar honom till middag.”

Det här är Sven. Duvan som kinesade på vår terass. Svårt deprimerad med sitt eviga ”Hå hå ja ja” och som envisades med att lämna sitt visitkort vid varje besök. Teckningen på halsen får oss att satsa en spänn på att det är en ringduva.

Det här kallar jag en vinterträdgård. Kan ni hitta mig i djungeln?

Dags för en liten fruktstund. C-vitaminbehovet säkrat för ett år –och det var bara att ta för sig.

Vansbrosimningen!? Nej det är dags för en Biomassage-behandling i spaavdelningen. En jacuzzi stor som en handbollsplan och med stjärnhimmel i taket. Jetstrålar masserade varenda yta på kroppen.

Vår resväska beslöt sig för en extratur över Europa, bland annat med ett extra besök i Dublin, innan den kom.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Här poserar jag i nya semesterkläder som jag kunde köpa tack vare AMEX och Fritidsresors generösa reseförsäkring när det gäller bagage på villovägar.

Den klassiska töntiga Sällskapsresehatten kan bäras på olika sätt. Antingen Stig Helmer – varianten eller á la Jet-Set-Magnus.

Man får många nya trevliga vänner när man reser.

Nu måste vi ägna oss åt en mycket viktig sak på varje semesterresa – MATEN. Här dreglar jag över fantastiska bufféer med hur mycket godsaker som helst.

Kocken Pedro som är vänlig nog att varje morgon ge mig en liten välsmakande ost-skink-omelett.

Här har vi just smort kråset med gåslever, duva och oxsvans på finaste restaurangen på hotellet – Isla de Lobos. Hovmästaren ser lika glad ut som vi. Beror på att han just fått välförtjänt dricks.

Hotellet hade också en utomordentlig japansk restaurang med trepanyakibord där skickliga kockar svingade sina skarpa knivar och serverade utsökta skaldjur och kötträtter.

Efter middag gick vi gärna på hotellets egen jazzklubb 4 Lunas – fyra månar.
Här sitter jag vid Juan Cortez fötter och diggar. Han får 5 starka månar för sitt pianospel.

Månlandskap och sprutande geyser. Vår heldagsutflykt runt ön tog oss bland annat till nationalparken Timanfaya som är ett absolut måste. Man får med sig hela vulkanöns dramatiska tillkomst och historia och dessutom påtagliga bevis på den seismiska aktivitet som fortfarande pågår.

De underjordiska grottorna i Jameos del Aqua var en spännande upplevelse. I det mörka vattnet rörde sig unika vita kräftdjur som var helt blinda.

Lite avkoppling på en tunna efter vinprovning på Bodega Suarez. I bakgrunden de halvcirkelformade stenmurar som är vindskydd runt de odlingsgropar där vinrankorna hukar sig i blåsten.

Kolla det arroganta uttrycket på det här djuret när jag upprört påpekar att det här med kamelridning var falsk varubeteckning. Han var nämligen dromedar. Så det fick vara.

Nämnde jag att det finns många tillfällen till shopping.

Här delar jag en panna vin med en svartmuskig polare på strandpromenaden. Lägg märke till den tyska turistens avundsjuka blickar.

Det finns naturligtvis också en marknad i Playa Blanca. Här med mina shoppingkamrater Elin och Johanna från Arvika. Mamma fotograferar.

Mellan hotellen hade man klämt in en liten välskött korthållsbana. Vi gick 18 hål på imponerande 1 timme och 10 minuter.

Mitt ressällskap Birgitta får en språklektion av papegojan Clara. Det tycks gå alldeles utmärkt. Birgitta till höger i bilden...

En sammanfattning av hela resan: En mycket positiv upplevelse!