Mari Jungstedt i Dominikanska Republiken/ Bahia de Samanà

Namn: Mari Jungstedt
Titel: Deckardrottning
Aktuell: Med ny bok som kommer ut i maj 2010: ”Den farliga leken". ____________________________________________________________________

Samanà är som en smekning. Den vita sanden mot bara fötter, människornas vänliga leenden, ananasens sötma mot gommen, den värmande solen i ansiktet, den melodiösa och romantiska Merengemusiken och den ljumma brisen från det turkosskimrande havet. Till och med vattnet är så mjukt att bada i att huden blir len som ett spädbarns.

Välkommen till mitt Samana.



Vi anländer från ett grått och vinterkallt Stockholm och kliver rätt in i ett paradis. Så här ser stranden utanför hotellet ut. Visst för den tankarna till Robinson?



Miljön omkring hotellet är viktig, men det är också skönt att bo bra. Hotellet Bahía Principe El Portillo är i toppklass. Stora fina välstädade rum i vackra färger, strålande service och en känsla av avslappnad lyxighet. Så här glad blev jag när jag kom in i vårt fina hotellrum.



Detta är utsikten från vår balkong. Hotellen i Samana är lågt byggda och ligger inte alldeles vid strandkanten utan några meter upp i lummig grönska. Det bidrar till känslan av orördhet när man vistas på stranden. Ändå befinner man sig bara ett stenkast från havet!



Stranden vid El Portillo är lång, finkornig och lugn. Över huvudtaget är Samanas stränder orörda och skönt befriade från stora hotellkomplex, skräniga strandbarer och påstridiga försäljare. Detta är den perfekta platsen för den som vill koppla av och bara njuta.



Efter en heldag i solen tyckte vi att det var mysigt att ta en eftermiddagskaffe i hotellets härliga bar. Det dominikanska kaffet är starkt och jättegott.



Mjukheten finns även hos människorna. Med ett leende och ett ”Buenos días” kommer man långt. Dominikanerna är fortfarande nyfikna på turister, de är artiga och vänliga och vart vi än kommer märker vi att de tycker att det är roligt att ha oss här.



Längs den charmiga orten las Terrenas sträcker sig en lång vacker sandstrand kantad av trevliga restauranger, dansklubbar och barer, men det finns också affärer, bostäder och vanligt dominikanskt vardagsliv. Här kan man strosa runt och möta både shoppingcenter för turister, caféer, konstnärsutställningar, fruktaffärer, lekande skolbarn, dominikanska heminredningsaffärer, mekaniska verkstäder och kvinnor som sköter tvätten.  Allt i en skön blandning.



Vi besökte en kommunal skola i las Terrenas. Skolorna är så överfulla att man måste dela upp dagen. Från 09:00-12:00 går hälften av eleverna och från 14:00-17: 00 går den andra hälften. Men lärarna jobbar hela långa dagen. Den genomsnittliga lönen för en lärare är tvåtusen svenska kronor i månaden.

Skolan är gratis och obligatorisk. Barnen börjar skolan när de är sex, sju år gamla men det är stor variation på både ålder och kunskaper i klasserna. I klassen som vi besökte är barnen mellan sju och elva år. Vissa kan inte ens läsa, medan andra läser jättebra. Det gör att det är svårt att undervisa, berättar lärarinnan för oss.



Det föds många barn i Dominikanska republiken och föräldrarna är ofta unga. Genomsnittet är knappt fem barn per familj och de flesta får barn i 16,17-årsåldern. Det är inte ovanligt att mammor är så unga som femton år. Alicia med sin baby är ett år äldre.



Många lever tillsammans utan att vara gifta. De flesta är färdiga med familjebildningen i 25-årsåldern. Skilsmässor är vanliga, ungefär hälften av alla par går skilda vägar.

Levnadsstandarden är långt under vad vi är vana vid. Att ha rinnande varmt vatten betraktas många gånger som en lyx.



Överallt är människor hela, rena och prydliga. Och det finns skönhetssalonger i nästan varje gathörn.



Jag får intryck av att samhället är relativt öppet i Samana. Man ser både kvinnor och män som tar hand om barn, sitter på caféer och går ut och dansar. Ett populärt fortskaffningsmedel är ”moto” och det använder många.
Det dominikanska måleriet är mycket färgstarkt och tavlor säljs billigt.

Stranden i Las Terrenas är underbar att solbada vid och på eftermiddagen kan man gå upp till något av de charmiga caféerna, avnjuta en kaffe eller en drink och se på vindsurfarna som också gillar att hålla till här. Den Dominikanernas varma livsglädje möter vi överallt. 

 

Jag på Cayo Levantado, dvs Bacardi Island.



För den som vill uppleva natur, eller kultur finns en massa att se och göra i Samana. Vad sägs om valsafari, jeeputflykt, ridtur för att se ett vattenfall eller besök i huvudstaden Santo Domingo?
Vi följde med på en toppenutflykt jag verkligen kan rekommendera – besök i nationalparken Los Haitites och Bacardiön Cayo Levantado som är känd för sin vita sandstrand. Namnet kommer ifrån att Bacardireklamen spelades in på ön. 
På den exotiska ön häckar pelikaner. Vi fick  till och med se ungar i sina bon. Att glida omkring på båt i Mangroveträsken är en häftig upplevelse.
De lustiga fåglarna satt på pelare ute i havet - de är tydligen alltid vända åt samma håll.



Cayo  Levantado, eller mera känd som Bacardi Island därför att reklamen för Bacardi  spelades in på ön, har  kritvita stränder.

Grönska  frodas överallt. Jag har aldrig sett så mycket palmer som här, de täcker till och med de högsta bergen.



Min syster Anna blev plötsligt väldigt motiverad att plugga spanska. Undrar varför? Man vill ju inte bara dansa, man vill ju prata också.



Mycket sol, bad och upplevelser på dagarna blev det, men kvällarna var inte sämre. Vi passade på att njuta av det roliga och trevliga klubblivet i Las Terrenas – efter en god middag på hotellet förstås. Vi brukade börja med lite champagne eller en Pina Colada i hotellets alltid gemytliga och stämningsfulla bar.



Så här fint var det i buffématsalen! Och ville man ha variation fanns inte mindre än fyra olika A la carterestauranger att välja mellan. Och det bästa av allt - besöken där ingick också i All inclusive! Fisken smakade ljuvligt och den är fångad i havet utanför hotellet. Färskare kan det knappast bli.


Hotellet var lugnt beläget några kilometer från Las Terrenas, vilket passade oss perfekt. Att åka in till Las Terrenas gör man enkelt med taxi eller varför inte pröva ”moto” som är vanligt här med chaufförer som kör lugnt och tryggt och tar dig säkert dit du ska – även nattetid. Halva priset mot taxi och mycket roligare!



Många välbesökta klubbar med musik finns i Las Terrenas. Och vi uppskattade att det var väldigt dominikanskt. Och här går alla ut – både kvinnor och män. Inträdet är gratis och ofta spelas livemusik.



Musiken är ett viktigt inslag i det dominikanska livet och alla kan dansa. De mest förekommande danserna är Merenge och Bachata. Jag frågade en man om de lär sig danserna i skolan. Han skrattade och sa att dominikanerna föds dansande. Och dansa  - det fick vi! Här bjuder man upp och alla är artiga och trevliga. Vi såg till exempel inte en enda berusad person. Visst syns det att vi har roligt!
Och ville man stanna på hotellet på kvällen så bjöds det på färgsprakande show och dans varje kväll.



Även om det kanske inte verkar så var syftet med resan också att jag skulle skriva på min nästa bok ”Den dubbla tystnaden” som kommer till sommaren. Men jag hann faktiskt med det också. Här sitter jag på balkongen och lurar på hur det ska gå till när nästa mord begås. En lätt surrealistisk känsla eftersom jag samtidigt som jag i boken befinner mig mitt i ett drama på Stora Karlsö lyssnar till den mjuka Merengemusiken från poolen där den dagliga danslektionen pågår.



Så här kan det se ut när en författare arbetar - allt kan fungera  som arbetsbord. Turligt nog är det inte lika rörigt i huvudet som runt  omkring.

Något som jag uppskattade särskilt mycket var de underbara frukterna. Så söta, så smakrika. Så här ser till exempel passionsfrukten ut. Lite skillnad mot hemma. För att inte tala om smaken.

Två systrar som bor i ett plåtskjul mellan Las Terrenas och Samana. Här ser vi dem i deras kök.

Minnet av resan till Dominikanska republiken kommer att stanna kvar i mig hela livet. Här finns inte bara sol och bad, god mat och avkoppling utan landet bjuder på så mycket mer som jag hoppas att jag har kunnat ge en försmak av.

Jag vill gärna avsluta med två ingredienser i denna Samanacocktail som har gjort allra mest intryck på mig. De paradisliknande stränderna och de rörande människorna. De här två sista bilderna får symbolisera vad jag menar.
Hoppas att du som väljer att resa till Dominikanska republiken får en lika fantastisk resa som jag.
En solbränna försvinner på en vecka, men de upplevelser jag fått vara med om sitter i ett helt liv.